Att information idag sprids snabbt och är enkel att nå var något jag fick erfara idag. Att jag skrivit ett tvår-årskontrakt med gnaget och AIK kom ut nån timme innan jag skrivit på.. Vi var i och för sig muntligt överens och hade bestämt träff för en signatur men när den första journalisten ringde och frågade hur det kändes visste jag inte riktigt vad jag skulle säga.

Att valet föll på AIK var inte så svårt. Vi kände att det efter fyra år utomlands och ett nyköpt hus norr om Stockholm fanns ett sug att komma hem. Visst lockade pengarna österut, som för många andra, men tryggheten att få vara med övrig familj och vänner och dessutom få chansen att spela några år i Stockholm, i ett lag som det är drag kring och en förväntan på, tog över när beslutet var dags att tas. AIK känns helrätt och lite som att komma hem, trots att jag aldrig spelat i dess tröja. Mina närmaste vänner och dessutom brorsan är inbitna gnagare som länge haft årskort. Kan inte säga att jag gick på varje match som AIK spelade under min uppväxt men när jag väl gick på fotboll eller hockey så var det där gnaget spelade. Trots detta har jag känt en enorm lagkänsla och lojalitet för alla klubbar jag spelat i, dvs Brynäs, Dif och Köln – alla under fyra säsonger var. I Brynäs blev jag elitserie-fostrad av duon Melin/Persson och fick uppleva SM-guld under första säsongen. En fantastisk upplevelse och en speciell känsla för ett lag från en liten ort med en desto större hockeykultur. När valet föll på Dif tog längtan tillbaka till storstaden över och jag kände direkt en skön trivsel i laget med grabbarna och proffsigheten i organisationen. Att ta beslutet att lämna klubben för utlandet var inte lätt men det föll sig bra i tiden med andra barnet på väg och lockelsen till något utöver det man var van vid. Att dessutom få chansen att hamna i en europeisk toppklubb med Europas största arena (19 000) och stort antal otroligt hängivna fans har varit en upplevelse i sig. Då ligan visade sig vara av betydligt högre klass än förväntat ledde ett år till fyra (varför bryta trenden med fyra år i varje klubb?). Med två riktigt bra år för laget och två med missat slutspel och en klubb på väg nedåt lockar nu elitserien och Stockholm rejält. Dessutom har jag saknat den där lagkänslan som finns här hemma.

Jag har inte haft möjlighet att följa AIK under mina år utomlands men det jag hört och det jag såg under den sista krampfylllda matchen är att det finns många duktiga och talangfulla spelare i laget. Kan laget spetsas till ett par snäpp har vi stora möjligheter att få en bra säsong. Det många pratar om när det gäller gnaget är dess kamplust och hjärta för klubben. Två ingredienser som är livsviktiga för ett lag och kan ta laget väldigt långt. Tyckte det syntes i kvalserien där de fick några sena, tunga förluster men ändå kom tillbaka och till slut fick turen med sig.

Efter åren i Köln har jag ett stort sug att vara tillbaka i elitserien. Glädjen att spela hockey har inte minskat de senaste åren utan motivationen har snarare ökat under de sista säsongerna. När det gäller min egen form är jag inte speciellt orolig över att jag kommit upp lite i åldern och för att detta ska göra att jag inte kan tillföra och hjälpa laget på ett bra sätt. Jag har alltid varit i bra fysisk form och har turen att vara ganska lättränad. 

Det ska bli grymt kul att spela inför stämningen som jag fick uppleva under AIKs sista match mot Växjö.

Har inte bloggat på ett tag,  har haft fullt upp med att avsluta allt i Köln vad gäller städning, packning, inköp av bil och farväl till alla vi känner. Allt tar tid och det kändes som om jag sista veckan bara stressat runt från det ena stället till det andra.

I fredags var alla praktiska måsten äntligen gjorda och efter att jag köpt en takbox till bilen (som efter mycket strul med jobbiga tyskar kom upp på kärran) blev det en 15 timmars bilfärd hem. Bilen var mer än överfull och det två ölplattorna som inhandlades i Burg fick matas in vid fönsterbrädan..

Efter att ha varit borta en säsong från Sverige och Stockholm är det alltid en speciell känsla vid hemresan. Det spelar ingen roll att vi har trivts kanon nere i Köln utan när man väl kommer in över Öresundsbron får man en riktigt skön känsla. Den feelingen stegras ytterligar några timmar senare när jag svängde in i Stockholm. Hemma är hemma.

I år blev det inte till lägenheten i Vasastan utan till det nyköpta huset i Duvbo istället. Dags att bo in sig på ett nytt ställe och nya inskolningar för barnen att brottas med. Nu tog Jenny den biten förra veckan så jag antar att jag kommer hem till ett dukat bord…

—-

Idag blev det ändå lite hockey för min del. Var tvungen att uppleva live hockey i Stockholm och den magiska stämning som alla pratar om när trycket är som värst.

Efter matchen idag mellan AIK-Växsjö är det bara att hålla med. 8000 gnagare som satte en grym stämning på hovet. Kul att AIK klarade nervpersen och derbyna nästa år kan bli nåt utöver det vanliga. Jag har under mina fyra år i Köln upplevt ett antal häftiga derbyn mot Düsseldorf. Kölnborna är som galna i dessa matcher och att få spela inför 19000 pers är grymt. Att stockholmshockeyn är tillbaka på allvar är det inget snack om.

Vi har pratat om det länge men vissa grejer blir inte av. Skidåkning i inomhushallen som ligger 20 min från Köln. Stället heter Neuss och har en av Europas längsta backar som mäter 300 meter. Näst sista dagen i Köln tog jag med mig Rasmus och några svenska vänner som också bor här, en perfekt backe för barn att lära sig åka. Det var första gången som Rasmus stod på ett par skidor men jag tyckte inte att det var något att hålla igen på så vi tog sittliften upp till toppen och några vurpor senare var han nere igen. Ett par åk senare hade han hittat snitsen så då blev det tävling med kompisen Marcus om att ta sig ner först och att dessutom svänga mest.

—-

Starkt av DIF att komma tillbaka och vinna match 2. Kul för “Falken” att smyga upp på bortre och få hänga dit den. Att Jimmy fick avgöra var inte förvånande med tanke på hans säsong. Jag tror att serien avgjordes i och med vinsten idag och skulle tippa att det slutar 4-1 i matcher. DIF är fortfarande mina favoriter till guldet.  Hoppas jag hinner hem och se någon match på plats.

Några bilder från festen med fansen. 1200 pers på det utsålda stället och stämningen var hög, trots att vi inte gick längre än till pre-playoff. Efter fyra år i klubben känner man en hel del av supportrarna och jag måste säga att de är positiva människor som är grymt hängivna sin klubb. Varje år köps det nya matchtröjor och t-shirtar. Beundransvärt hur mycket pengar och tid de lägger ner på att följa oss. Tillställningar som denna vet jag  är väldigt populära bland fansen och det är kul för en annan att kunna ge nåt tillbaka till de som stöttar en under året.  De 600 liter öl som vår sponsor bidrog med till partyt gissar jag tog slut den första timmen.

Jag, Fauser och Lüdemann

Målvakten Weibel

Kvällen avslutades med en sväng till Hardrock och därefter några drinkar vid en hotellbar (enda stället som hade öppet sent pga påsken..)

Tjejerna festade på sitt håll.

Har semester sen i söndags. Kan inte glädjas åt det direkt. Inte än iallafall.

Det blev förlust i den tredje och avgörande matchen mot Ingolstadt. Matchen stod länge och vägde och långt in i tredje perioden stod det 3-3, men de var lite starkare än oss och kunde vinna den tuffa och jämna serien.

Känslan när man åker ur ett slutspel är alltid detsamma. Tomt, tomt och tomt. Från att ha lagt all fokus och kraft på slutspelet så “dör” allt på en gång. Precis efter slutsignalen är det svårt att ta in att det är över, man är så inställd på att gå vidare och spela längre.

Vet inte hur det är i andra sporter men inom hockeyn dricks det alltid dagarna efter det är över. Vare sig det är gravöl eller champagne har man ett behov av att festa av sig lite tillsammans med grabbarna. Många här i Köln har haft ett “öluppehåll” från det att Karneval tog slut i februari till hockeysäsongens slut. Därför är suget extra stort. Har slirat runt två kvällar av tre och definitivt fått betala priset för det dagarna efter. Ungarna tar ingen sovmorgon för att farsan varit ute.

Idag blev det en vilodag (från festandet) som innehöll en hel del packning och städning av lägenheten. Det är mycket som ska fixas inför en flytt hem till Sverige.  Jag har personligen inget klart för nästa säsong så vi packar ner allt vi har här nere och försöker på bästa sätt få hem sakerna. En proppfylld bil och övervikt på flyget är att vänta…

Kölneran är troligvis över. Känns tungt att bryta upp samtidigt som det är spännande att se vad nästa steg blir. Ser först och främst fram att komma hem till det nya huset utanför Stockholm och få njuta av sommaren i Sverige. Fyra år i Köln är en lång tid och det är nu många tuffa avsked som ska tas. Det är givetvis jobbigt och många kommer man förmodligen inte träffa igen. En speciell  dag imorgon när det är barnens sista dag på kindergarten. Vi har under våra år här haft mycket med kindergarten att göra och integrationen till det sociala umgänget fick vi till stor del genom kontakter därifrån. Att Rasmus ska lämna sin bästa kompis David känns tungt för oss föräldrar att se. Vet inte hur mycket han som sexåring förstår innebörden av att inte komma tillbaka hit efter sommaren, men på slutet har han vid flera tillfällen sagt att han inte vill lämna utan vara kvar här i Tyskland. Fyra år är en lång tid för en sexåring och han bästa kompisar finns ju här och inte “hemma” i Sverige.

Imorgon väntar den traditionella Fanfesten. 1200 hundra fans kommer att festa med laget och som regel brukar det vara svårt att undvika ett antal Kölsch. Supportrarna är ivriga på att bjuda på öl och det anses oförskämt att tacka nej. Många frågor från fansen blir det alltid, om framtiden särskilt. Hur det än har gått under säsongen är de alltid extremt glada och positiva. På köpet har en av våra huvudsponsorer, bryggeriet Gilden Kölsch, beslutat att bidra till festen med 10 liter öl per gjort hemmamål under säsongen. 600 liter gratis öl bjuds det på. Livat kommer det med all säkerhet att bli och en hel del sång om Kölner Haie och Köln.

Det blev en tung förlust hemma igår. Vi hade möjlighet att kunna avgöra inför hemmapubliken och slippa åka den långa bussresan ner till Ingolstadt för en avgörande match på söndag. Tyvärr fick dom in pucken i sudden och vann med 2-3. Kändes riktigt, riktigt surt.

Ingolstadt började matchen starkt och var revanschsugna efter 1-6 förlusten mot oss i onsdags och tog ledningen i powerplay. Vi kom in i matchen och fick igång ett bra spel, vi gick upp till 2-2 och jag tycker vi kontrollerade matchen. När de drog upp en växel i sudden var vi inte riktigt med och de kunde göra ytterligare ett mål i powerplay.

De är farliga i powerplay och har hittills gjort alla sina mål där. Som jag sa innan är det troligtvis det moment som kommer att avgöra den här kvalrundan. Det centrala i morgon är därför att se till att inte få så många av oss i det båset och samtidigt döda de utvisningar vi ändå drar på oss. I första mötet gjorde vi två mål i boxplay och det knäckte dom, får satsa på repris i morgon.

Höjdpunkten igår för publiken, eftersom det blev förlust, var Moritz Müllers fight. Här är en bildserie från den.. http://www.express.de/sport/eishockey/2-3–ficenec-laesst-koelns-traeume-platzen/-/3188/1378110/-/index.html

Det blev dyra telefonsamtal för vår kapten Mirko Lüdemann. Hans telefon ringde 2 grr under möten förra veckan och idag kom domen; 2x 500 euro(!) Domen kom från coachen Bill Stewart. Saftiga 2 sekunder. Julien tyckte att det var rätt åt honom för han har tydligen inte betalat en bot under hela sin karriär.. Nu kanske frugan förstår varför jag har ett och annat missat samtal hemifrån..

Vi fick igår en flygande start på slutspelet. Den oro jag känt, att inte den riktiga slutspelsstämningen infunnit sig i gruppen den senaste veckan, var inte befogad. Hög fokus och koncentration präglade den första perioden där jag tycker vi la grunden till den så viktiga bortasegern. Vi gjorde inga mål i första men “dödade” sex minuter i boxplay som skapade momentum och stärkte laget inför fortsättningen. I andra kunde vi mala på mer och fick tryck i deras zon med långa anfall. Utdelningen kom välförtjänt och vi vann perioden med klara 4-1. Under den sista kontrollerade vi spelet och agerade lugnt och tryggt och kunde gå iväg till klara 6-1. Stämningen var förstås hög efter matchen och vi njöt av att ha fått den start vi ville. Nu gäller det att inse att vi måste bygga vidare på detta spel och komma in med samma attityd i morgondagens hemmamatch. Vinst imorgon och en kvartsfinal mot serievinnarna Berlin är säkrad. Vi vill självklart undvika en tredje och avgörande match på söndag i Ingelstadt.

Den stora överraskningen igår var att tränarna bytte målvakt. Vår förstemålvakt under hela säsongen, Lars Weibel fick infinna sig att sitta på bänken till förmån för Norm Maracle. Norm har inte stått en match på ett par månader men med sin rutin och förmågan att läsa spelet spelade han stabilt och skapade trygghet åt hela försvaret. Han är en spelare som lever mycket på sina reflexer och har en av de snabbaste plockhandskar jag spelat med. De dagar han får det att stämma är han svåröverlistad. Det krävs ytterligare en sådan dag imorgon…

Efter matchen imorgon hoppas jag på att det ska se ut så här:

Barnen på isen och tackar fansen: Rudslätt x2, Ciernik, Trygg, & Julién x2

Det finns en hel del att säga om tyskar, kan erkänna att det finns mer gott än jag trodde innan jag slog mig ner här..

Jag och min fru såg mest “tränga sig först i kön”, köer på autobahn och wienerschnitzel framför oss. Förvisso stämmer alla tre saker – kan vara att det sista bytts ut mot tyskarnas ala favorit “pommes med majonnäs”. För er som bilat genom landet vet ni att det finns riktigt många smultronställen, äldre byar, och mycket kultur. Matutbudet är ungefär som hemma och servicen är, ja ganska så kass. Många suckar och stön, långsamma steg och himlande ögon när man på knagglig tyska “ber om ursäkt för att språket inte rullar ohämmat men om ni pratar långsamt så förstår jag”. Om de på banker, posten, i matkassan, myndighetspersonal eller de i butiker är bittra över brist på överraskande moment i arbetet eller bara helt enkelt ofta har dåliga dagar är en gåta. Hur många gånger någon lagt på luren, vänt sig om och gått iväg mumlandes något obegripligt eller med en suck svarat på frågor i plötsligt snabbare takt än innan utan att lyfta blicken kan jag inte räkna. Oftast är det min fru som slänger igen dörrar hemma, det gör hon när hon är arg, eftersom det är hon som för det mesta hamnar i dessa sitautioner. Hon behärskar tyskan bättre.

Jag hamnade i allafall i en ganska så märklig situation härom veckan. Jag skulle byta in min bil hos vår huvudsponsor Toyota vilket vi gör med jämna mellanrum. Gubben som driver stället är en riktig idiot som muttrar om böter för alla repor som bara han ser. Hur som helst, när jag kom hem kom jag på att jag glömt mina solglasögon i handskfacket och ringde direkt. En kille svarade och sa att han tar hand om dom om jag ger honom en matchtröja.. Jag förstod att killen faktiskt menade allvar och sa lite ironiskt att jag möjligtvis kunde sträcka mig till en autograf. När jag kom dit så vägrade tjejen i kassan att prata engelska och sa grinigt att glasögonen inte längre fanns kvar och att de inte kan spara kvarglömda saker. Jag sa att du menar att någon av er har tagit dom och hon svarade att; ja så kan det vara men det är ju ditt fel som glömde dom. Jag bad att få prata med chefen och fick världens utskällning om hur jag hade mage att kräva tillbaka mina glasögon när vissa spelare i laget lämnar tillbaka bilar med repor?!

Njut av brillerna i sommar vem du nu är – själv får man kisa hela sommaren..

Kollade slutspelshockey ikväll och är imponerad av Linköpings unga målvakt, Engstrand. Agerade lugnt och tryggt och såg stabil ut. Det syns tydligt att spelarna litar på sin målvakt och vet att han tar första skottet.  Utespelarna kunde då istället fokusera på att ta bort frölundaiterna runt målet och framförallt returerna. Synd bara att han inte fick hålla nollan, men alltid roligt med sudden..

Att vi idag har målkameror inom ishockeyn är självklart väldigt bra och underlättar domarnas arbete oerhört. Märkligt är dock att inte domarna i elitserien själva får se på situationer som de är osäkra på. Att ha en monitor i nära anslutning borde inte vara alltför komplicerat att införa. Här i Tyskland finns den servicen för domarna och det underlättar givetvis för dem att kunna fatta rätt beslut efter att själva sett sekvensen. Jag tror dessutom att videodomaren inte alltid är helt objektiv. Ibland känns det som att det sitter en hemmasupporter och bedömer situationerna i samspråk med huvuddomaren. Minns en gång i Södertälje när vi i Djugården fick ett mål bortdömt trots att pucken var långt över linjen. Vi var helt säkra i laget men protesterna avslogs. Dagen efter fick vi vatten på kvarn när Svd hade en bild i tidningen som visade att pucken var inne. Måldomaren kan inte varit helt nöjd med sin bedömning när han fick se den bilden.

—-

Imorgon åker vi iväg till Ingolstadt för uppladdning inför onsdagens första slutspelsmatch. Ska bli kul att dra igång årets hockeyhöjdpunkt som slutspelet alltid är och jag hoppas vi kan få fart på grejerna. Dagens träning tycker jag inte hade den fart och intensitet som träningarna inför ett playoff brukar ha. Vi får se till att få jobba på lite snabba ben under morgondagens förmodade lätta träning, så att benen känns pigga på onsdag. Vi håller för närvarande träningarna relativt korta, runt 45-50 minuter på is. Efter ispasset hoppar vi upp på cyklarna för ett 20 minuters lätttare cykelpass.

Sudden i Göteborg domineras just nu av Frölunda. Blir ändå inte förvånad om LHC kontrar in segerpucken. Återstår strax att se.

Efter det att Iserlohn vunnit sin sista match idag men ändå inte tagit igen på målskillnaden blev det definitivt klart för oss i Die Haie att vi når slutspel. Nu startar en pre-playoff för lagen mellan plats 7-10. Vi hamnade på en tionde plats och får således spela mot lag sju, Ingolstadt. Ett lag som vi under året slagit två gånger och förlorat två. Jag anser att de är favoriter med tanke på att de har favören av en extra hemma match men vi är definitivt inte slagna på förhand. Jag tror att vi, genom att hitta tillbaka till ett spel vi visat upp under vissa perioder av säsongen, har en god chans att gå vidare. Nyckeln för oss i denna matchserie kommer att vara att vi håller oss på banan och inte drar på oss alltför många utvisningar, Ingolstadt har ett av seriens bästa powerplay. Det krävs även att vi får stopp på hela DEL:s målkung, Thomas Greilinger. Med sina 38 mål har han gjort en sjukt bra säsong och kan vi förhindra att den målproduktion fortsätter så är mycket vunnet.

En nyhet som överraskade laget när vi imorse kom till omklädningsrummet var att en av våra bästa målgörare för säsongen, slovaken Martin Bartek fått sparken med omedelbar verkan. Anledningen, enligt tränarduon, var att han inte jobbat tillfäckligt hårt defensivt och dessutom inte spelat för laget. Martin är en spelare som bytt klubb osannolika 22 gånger under de senaste 14 åren. Anmärkningsvärt kan tyckas. Han är en spelare som är väldigt stark individuellt och kan skapa många chanser på egen hand. Jag tycker Martin är en sjyst kille men har förstått att det gnällts lite i truppen över hans attityd, i huvudsak på isen. Förhoppningsvis kan nu andra spelare fylla kvoten att göra mål och det kan vara positivt att det sprids ut på fler. Lite överraskande att det sker ett par dagar innan vi går in i slutspelet och inte tidigare. Men är det något man lärt sig efter att ha spelat utomlands några år är att allt kan ske och precis när som helst. Nu hoppas jag att vi kan komma ihop oss som grupp och hitta den lagmoralen som jag efterlyst under den senaste tiden. Tränarnas syfte med detta är, antar jag, att få ihop gruppen och få bort vissa “störningsmoment”. Återstår att se om det var ett bra drag eller ej. Att starta med en vinst på ondags vore hur som helst inte helt fel.

—-

Leksands start på kvalserien kunde självklart varit bättre. Varje år hör man att det är Leksands sista chans men trots allt är det nya satsningar inför varje säsong och de är alltid där uppe och krigar, utan att lyckas. Nu krävs det ett par segrar på raken om inte årets chans ska vara över väldigt snabbt. Att Nordström, som är inhandlad för att vara som bäst nu, är skadad är självklart mycket tungt för dalmasarna. Skulle jag gissa, tror jag nog att elitserielagen, Södertälje och Rögle, är för starka i en serie på tio matcher och att de kommer att ta de två platserna till den högsta serien. Jag hoppas att Melins gnaget kommer att vara med i serien in i sluttampen. Vet många som beskrev fjorårets kvalseriematcher på hovet som något alldeles extra med en sjukt bra stämning. Kvalserien är alltid het och grymt intressant.