Det som krävdes av oss i vår sista match för säsongen var en poäng, mycket folk på läktaren, en förhoppning om att ta med sig en seger och positiv energi till pre-playoff. Men vad hände? Vi befann oss uppenbarligen någon annanstans än i Lanxess Arena i Köln. Viktig match och vi åkte inte skridskor, vann inga närkamper och tog dumma beslut gång efter gång. 3-0 efter den första och vi hade i stort sett inte skapat ett skvatt. Pinsamt och de drygt 11500 tusen på läktaren visade, med all rätt, sitt missnöje genom att bua ut oss. I andra och tredje gjorde vi en rejäl uppryckning men kom inte närmare än 1-3.
Om man nu av någon anledning känner för att vara positiv efter matchen skulle man väl kunna se att det var tur att vi inte vek ner oss fullständigt så att förlusten blev större med tanke på att det eventuellt kan bli en målskillnadsaffär för att nå playoff. Vi har spelat färdigt medan de övriga lagen har en omgång kvar. Iserlohn, som är det enda laget som kan hota oss, är inför sista matchen tre poäng bakom plus 7 mål. Alltså måste de vinna på söndag mot Mannheim med en marginal på åtta mål. Låter osannolikt. Så jag tror att slutspelet är säkrat till 99%, men på det sättet vi avslutar grundserien känns det inte alls bra.
För att komma hit kan man säga att vi haft en hel del tur på vägen, turen kommer dock inte att ta oss långt när det drar igång nästa onsdag. Spelet vi visade upp igår innebär respass direkt. Jag tycker att vi har ett bra lag på pappret men får inte ut det på plan. Vet inte vad det beror på men den riktiga lagkänslan, som är så viktig för att få framgång i lag, finns inte. Nu har vi drygt fem dagar på oss för att hitta någon form av moral i laget. Det enda positiva inför playoffen är att vi har allt att vinna när vi norpar/norpade sista platsen och kan slå ur underläge. Kanske passar det oss bättre, för att hantera press verkar vi verkligen inte kunna.
Det brukar ta nån dag att smälta en usel insats och förhoppningsvis sker det snabbare idag, vi har nämligen fest för 30 barn och 50 vuxna, alla tyskar runtomkring oss och kindergarten. Jag lär väl inte ha turen att ingen av dem vill prata hockey..
Vet inte om det var så kul att vara tillbaka i en match som igår men mitt skadade knä kändes helt ok. Lite stelt med det nya skyddet och jag kände att jag drog på mig en hel del mjölksyra, är kanske ovan eller så hade jag dragit åt skyddet för hårt. Jag har nu några träningar på mig att hitta en bra feeling och vänja mig.
—-
Första omgången av slutspelet hemma i Sverige slutade som jag trodde och jag tycker inte det var några som helst skrällar. Samtliga lag jag tippade som vinnare i de olika kvartarna vann sina matcher. Det känns som om Linköping har en stark press på sig att utjämna i dagens match. Intressant och se om de kan behärska den efter förra årets mindre lyckade slutspel.
