Har inte bloggat på ett tag, har haft fullt upp med att avsluta allt i Köln vad gäller städning, packning, inköp av bil och farväl till alla vi känner. Allt tar tid och det kändes som om jag sista veckan bara stressat runt från det ena stället till det andra.
I fredags var alla praktiska måsten äntligen gjorda och efter att jag köpt en takbox till bilen (som efter mycket strul med jobbiga tyskar kom upp på kärran) blev det en 15 timmars bilfärd hem. Bilen var mer än överfull och det två ölplattorna som inhandlades i Burg fick matas in vid fönsterbrädan..
Efter att ha varit borta en säsong från Sverige och Stockholm är det alltid en speciell känsla vid hemresan. Det spelar ingen roll att vi har trivts kanon nere i Köln utan när man väl kommer in över Öresundsbron får man en riktigt skön känsla. Den feelingen stegras ytterligar några timmar senare när jag svängde in i Stockholm. Hemma är hemma.
I år blev det inte till lägenheten i Vasastan utan till det nyköpta huset i Duvbo istället. Dags att bo in sig på ett nytt ställe och nya inskolningar för barnen att brottas med. Nu tog Jenny den biten förra veckan så jag antar att jag kommer hem till ett dukat bord…
—-
Idag blev det ändå lite hockey för min del. Var tvungen att uppleva live hockey i Stockholm och den magiska stämning som alla pratar om när trycket är som värst.
Efter matchen idag mellan AIK-Växsjö är det bara att hålla med. 8000 gnagare som satte en grym stämning på hovet. Kul att AIK klarade nervpersen och derbyna nästa år kan bli nåt utöver det vanliga. Jag har under mina fyra år i Köln upplevt ett antal häftiga derbyn mot Düsseldorf. Kölnborna är som galna i dessa matcher och att få spela inför 19000 pers är grymt. Att stockholmshockeyn är tillbaka på allvar är det inget snack om.
